Utropstecken väcker frågetecken kring regeringens satsningar på digitaliseringen av offentlig sektor

Äntligen tar regeringen, genom civilminister Ardalan Shekarabi (S), bladet från munnen och pratar om att nyttja digitaliseringen till att använda våra skattepengar smartare och mer effektivt: för likvärdig service till alla, högre säkerhet och ökad transparens! Dagens besked på DN Debatt om att digitaliseringen av offentlig sektor ska snabbas på, är mycket glädjande läsning – ja rent av ljuv musik i mina öron. Men lämnar också några frågor obesvarade.

Värt att lovsjunga, från branschens håll, i civilministerns reformförslag:

! Goda intentioner: äntligen tas initiativ i frågan. Regeringen har (liksom tidigare regeringar…) varit alldeles för ovillig att ta på sig ledartröjan och peka ut en gemensam riktning och väg framåt.

! Lovande: erkännandet av behovet av ett samlat ansvar för att driva på den digitala utvecklingen i alla Sveriges myndigheter, kommuner och landsting, där individen – i stället för organisationen – ska sättas i centrum. Att regeringens tankar nu går i riktningen mot en myndighetslösning med samlat ansvar för digitaliseringsfrågorna, något som vi från branschen förordat under lång tid och som våra nordiska grannländer har fattat sedan länge, är mycket glädjande.

! Äntligen: vågar man från politiskt håll prata om hur digitaliseringen kan effektivisera – i detta fall den offentliga förvaltningen – och frigöra miljarder till statskassan. Motiveringen till att öka takten visar på ett uppvaknande: ”fler miljarder kan frigöras genom att vi nu växlar upp digitaliseringsarbetet […] det finns miljarder att spara genom ökad effektivisering”, konstaterar statsrådet. Pengar som huvudargument alltså. I praktiken frigörande av mer resurser för att kunna erbjuda mer och bättre välfärd till fler.

Frågor som civilministerns reformförslag däremot inte besvarar:

? Vilken är kopplingen till regeringens kommande Digitaliseringsstrategi, som förväntas ta ett helhetsgrepp om digitaliseringen av Sverige? Digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) som ansvarar för den övergripande strategin, med målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, har flaggat för att denna ska presenteras någon gång framåt februari/mars nästa år. Hur civilministerns plan för digitalisering av offentlig sektor tätt och tydligt hänger samman med digitaliseringsministerns strategi för digitaliseringen av hela Sverige framgår inte av dagens utspel. Kan vi förutsätta att den ändå gör det? Något annat vore oansvarigt.

? Kommer ansvaret hos den nya myndighet Shekarabi (S) öppnar upp för begränsas till just digitaliseringen av offentlig sektor? Eller tänker regeringen sig ett bredare mandat som även inkluderar samordning och styrning av digitaliseringen av vården och omsorgen, av skolan, av näringslivet…? Eriksson (MP) nämner i förarbetet till den nationella strategin, att fokus kommer att riktas mot uppföljning och styrning av digitaliseringsarbetet. Lämpligt vore väl att samla hela denna styrning och uppföljning i en enda myndighet, med samlad kunskap och kompetens på området?!

? Shekarabi pratar om besparingar och höjd kvalitet, men ingenting om tilldelning av medel för att genomföra dessa. Är ambitionen att få till en modern offentlig förvaltning i världsklass seriös, lär den initialt medföra stora kostnader för utveckling av nya drifts- och samverkansmodeller, rekrytering av ny kompetens/utbildning av befintliga medarbetare etc. Verksamhetsomställning är dyrt och påfrestande. Hur tänker regeringen ta höjd för detta?

? Vi hoppas att Shekarabi inser att öppna data har bäring på mer än ”andra aktörers” innovationsförmåga? Transparens och möjlighet till vidareutnyttjande av myndighetsdata kan i hög grad påverka myndigheternas egen verksamhetsutveckling, ge ökat fokus på kärnverksamhet och öka interaktionen mellan såväl medborgare som organisationer och företag, och ge såväl effektiviseringsvinster som högre produktivitet och samhällsnytta. Detta är ett perspektiv som inte bör glömmas bort, då egennytta oftast motiverar mer än möjligheten att stötta ”andra aktörer”!

Med detta sagt, ingen är gladare än jag för att våra politiker och beslutsfattare äntligen verkar ha fattat grejen; att digitalisering inte är en IT-fråga, utan en fråga om välfärd, om kompetensförsörjning, hållbarhet, innovation, jämställdhet, om konkurrenskraft. Vi ser nu att initiativ i rätt riktning tas från fler än just den IT-politiskt ansvarige; även utbildningsministern har ju fått upp ögonen för frågan och planerar en strategi för skolans digitalisering. Och sedan tidigare har vi en nationell e-hälsostrategi som stoltserar med målet att Sverige ska vara bäst i världen på e-hälsa år 2025.

Men, utan att kasta alltför mycket smolk i glädjebägaren, vill vi samtidigt hissa en liten varningsflagg: många kockar gör sällan en bättre soppa. Tydlig övergripande och gemensam styrning behövs, även inom regeringen och regeringskansliet. Ska vi nå målen om en offentlig förvaltning i världsklass och att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter, bör även regeringens departementssamverkan sträva i den riktningen. Att vi sedan några månader tillbaka har en digitaliseringsminister med ett uttalat ansvar att samordna digitaliseringsarbetet är bra. Låt nu Peter Eriksson få ta det ansvaret och övergripande leda och samordna Sverige mot det gemensamma målet bäst i världen på digitalisering – oavsett vilket politikområde och vilken ministerportfölj det handlar om!