Är regeringens svar på digitaliseringen mer av det gamla?

· ·
Av Pär Nygårds, 21 Sep 2016

Regeringen aviserar vad man nog får kalla en storsatsning på upphovsrätt i årets höstbudget (pdf).

Med motivationen att kulturella och kreativa näringar måste skyddas från intrång läggs en rad förslag.

  • Statens medieråd ska informera okunniga barn och unga om upphovsrätt
  • En branschkod ska tas fram för att stödja legala tjänster
  • Det ska utredas om det behövs en ny brottsrubricering – ”grovt upphovsrättsbrott”
  • PRV tilldelas hela 80 miljoner kr för öka kunskapen om immaterialrätt kopplat till ekonomisk tillväxt, med fokus på digitala intrång

I allt väsentligt syftar regeringens satsning till att fortsatt stärka det befintliga upphovsrättsliga system som hackat rejält de senaste 20 åren (hej internet!).

Vän av ordning kan fråga sig, har dessa åtgärder haft effekt? Eller har ett överdrivet fokus på repression, skydd av affärsmodeller och det upphovsrättsliga systemet som sådant snarare fördröjt upphovsrättsindustrins omställning till en digital marknad? Evidens?

Med undantag för delar av satsningen på PRV ger tyvärr förslagen i höstbudget en tydlig bild av att regeringen ganska rakt av köper film- och musikbranschens, högst partiska, verklighetsbeskrivning.

Ska man kritisera andra så får man motivera sig och komma med konstruktiva motförslag. Det får man lära sig redan på förskolan. Så här kommer, i all välmening, några tips till regeringen på dess upphovsrättsliga resa in i en digital framtid.

  • Fokus och riktning för upphovsrättsreformation i en digital tid – det upphovsrättsliga systemet (lagar, konventioner, avtalspraxis mm) är byggt på en analog föreställning om marknaden. Regeringen bör fråga sig om mer av detsamma (hårdare tag, längre skyddstider, krav på internetoperatörer att övervaka sina kunder mm) kommer att öka systemets funktionalitet (och icke förty allmänhetens förståelse och respekt) när de används på en digital marknad med helt andra förutsättningar för distribution och värdeskapande?
  • Konkurrensen på upphovsrättsmarknaden – rättighetsförvaltningsorganisationer är naturliga monopol, kan systemen effektiviseras (genom krav på transparens och tillsyn) till att fungera bättre i en digital verklighet så att omsättningen av verk kan öka? Kan det tänkas gynna både kreatörer och konsumenter? Behöver vi ens, förbjudna tanke, ha dem kvar? Kan man handla med elrättigheter på Nordpol kanske det går att göra detsamma med upphovsrätter?
  • Utfasning av utdaterade delar av upphovsrätten – Sverige riskerar att få EU:s högsta kassettbandsskatt efter en HD-dom i somras. Detta för något som enligt marknadsundersökningar i allt väsentligt är en marginalföreteelse. Konsumenter köper tjänster och upplevelser, de har lämnat kopiering bakom sig. Ändå ska de tvingas betala för något de inte sysslar med. Om allmänheten ska fås att respektera upphovsrätten, vilket regeringen enligt höstbudgeten verkar vara mycket mån om, är det då inte rimligt att utreda kassettbandsskattens existensberättigagande?