HD-dom förstärker uppfattningen att upphovsrättens bäst före-datum är förbrukat

Av Pär Nygårds, 10 Jun 2016

Idag har Högsta Domstolen meddelat att kassettbandsskatten ska öka. Samtidigt som privatkopieringen i stort har upphört. Domen är bara en i ledet av många som synliggör den nuvarande upphovsrättens otidsenlighet.

Upphovsrätt är tänkt att gynna kreativitet och ge upphovspersoner möjlighet att livnära sig på sitt skapande. I grunden är det en skyddslagstiftning som ger ensamrätt och erkännande. Den syftar även till att möjliggöra användning av verk och skapande av nya verk som bygger på andra redan existerande verk.

Någonstans här krockar dagens upphovsrättsliga system med verkligheten. Digital produktion och distribution möjliggör helt nya sätt att både skapa och ta del av exempelvis film och musik.

Detta är ingen nyhet. Alla vet om det, från immaterialrättsexperter, branschfolk till konsumenter och kreatörer. Men med den svenska lagstiftningen händer inte mycket. Det är så svårt och vi är bundna av internationella avtal, brukar det heta.

Och i rättsfall efter rättsfall får upphovsrättstraditionalisterna ”rätt”. Några exempel:

I samtliga processer har domstolarna fört långa och invecklade teoretiska resonemang. Inte sällan frikopplat från den uppenbara förändringen i konsumtions-, marknadsutveckling och användarbeteenden som skett.

Kopian som central produkt och grund för ersättning är inte längre gångbar på marknaden. Ägande är inte det som konsumenterna efterfrågar i en tid av obegränsat utbud.

Det nuvarande upphovsrättsliga systemet verkar helt ha kört fast i ”kopie-tänket” och gynnar etablerade aktörer och affärsmodeller. Men knappast kreatörer, konsumenter och de innovatörer som vill utveckla den legala marknaden.

Sällan har behovet av reform varit mer uppenbart.