20123542410_71c0d125a3_z

Ett j-a tjat om jämställdhet

”Är det inte ett j-a tjat om bristen på jämställdhet, andelen kvinnor i branschen, mansdominansen på konferensen?” Jo. ”Måste ni alltid hålla på och lyfta fram det negativa?” Nej.

Det finns faktiskt en hel del ljuspunkter att visa på också. De här till exempel:

  • Hösten 2015 syns en förändring i könsbalansen avseende ansökningarna till tekniska utbildningar jämfört med 2014. Generellt ses en ökande andel kvinnliga sökanden på de tekniska högskoleutbildningarna på flera håll i landet, och alldeles särskilt på de utbildningar som traditionellt haft extremt skev könsfördelning, enligt ett blogginlägg av Digitaliseringskommissionen.
  • Sthlm Tech Fest och arrangören Tyler Crowley fick 2014 mycket skarp kritik för sin brist på kvinnliga deltagare, och för att ha en grabbig och sexistisk stämning och jargong. Efter det utlovades att en policy mot sexism skulle tas fram, Crowley har på Twitter personligen efterlyst ”female founders” och ”top female web/product designers” som vill pitcha på scen (i skrivande stund är 15 av 37 talare i programmet kvinnor), och erbjudit kvinnor att själva bestämma vad de vill betala för sin biljett till Tech Days för att locka fler kvinnor att närvara vid eventet i nästa vecka.
  • Också Internetdagarna har genom åren tagit emot en hel del kritik för sin deltagar- och panelsammansättning och för att vara insiktslösa kring mångfaldsfrågor. I år (23-24 november) ägnas en heldag med rubriken Var är brudarna? åt att ”ställa frågorna och söka svaren om hur vi kan öka medvetenheten kring fördelarna med en jämställd teknikbransch.”

Orsakerna till den första punkten är förstås svåra att säkerställa, liksom om uppgången visar sig vara en bestående trend. Men låt oss hoppas!

Orsaken till de två sista tycker jag däremot är solklar: det faktum att människor har reagerat, sagt ifrån, tjatat om ni så vill, har lönat sig. Fått människor att agera. Att åstadkomma förändring. Inte revolutionerande förändring kanske, men steg i rätt riktning. Resultat.

Min slutsats? Den del av mig som ser glaset som halvfullt gläds åt ljuspunkterna. Den andra fortsätter tjata, ett tag till. För att det fortfarande behövs. Och lönar sig.