megaupload_fbi-banner

Media: http://commons.wikimedia.org/w/index.php?title=File:MegaUpload_FBI-Banner.jpg&redirect=no

Bevisbördan ligger hos blockeringsivrarna

· ·
Av Pär Nygårds, 16 Nov 2014

När nya krav ställs på att svenska internetleverantörer ska tvingas blockera webbsidor som The Pirate Bay och Swefilmer är det lätt att få intrycket att det enbart handlar om rättighetshavares rätt till skydd mot pirater. Det är fel. Faktiskt helt uppåt väggarna fel.

Det handlar även om vilken makt och ansvar en internetleverantör (ISP) ska ha över kommunikationen internetanvändare emellan. Vilket, oavsett vad man tycker om illegal fildelning, är en större och viktigare samhällsfråga än möjligheten att stoppa piratsajter.

I takt med samhällets ökade IT-beroende är det glädjande att se att frågor som rör central digital infrastruktur och andra teknikförutsättningar kommit att tagit steget från fackpressen till mainstream-media. När tex samhällskritiska IT-beroende verksamheter genom oaktsamhet är vidöppna för angrepp, när förutsättningarna för informationsfrihet och kulturspridning idag hotas av inskränkningar rapporteras det idag med stort genomslag i våra största medier.

För de som inte reflekterat över det är det värt att påminna om att internet är vår tids främsta drivkraft för ekonomisk tillväxt, yttrande- och informationsfrihet och den enskildes delaktighet i samhället. I grunden är systemet byggt på tillit och har en tämligen invecklad förvaltningsmodell. I korthet går det ut på att den långa raden av nätverk som förmedlar trafiken runt världen är dumma, dvs att nätet inte lägger sig i vad det är för data eller hur den transporteras från a till b. Det kallas vanligen för nätneutralitetsprincipen – och är den mest grundläggande framgångsfaktorn för internets utveckling och spridning. Som jämförelse kan man fundera på hur tullinspektioner i varje korsning skulle påverka användandet av vägnätet.

Att lägga ett ansvarskrav på ISPar för vad deras kunder gör, eller vilken information de tar del av, skapar en oönskad motivation för dem att i större utsträckning lägga sig i hur och med vem deras kunder kommunicerar samt vilken information de förmedlar. Detta vill vare sig ISPar eller deras kunder eftersom det riskerar att försämra tilliten i relationen mellan tjänsteleverantör och kund. Som en bortre konsekvens bidra det även till att vi får ett mer slutet och mindre värdefullt internet.

Istället bör de som vill minska effekterna av piracy göra två saker.

För det första – gå på piratsajternas annonsbaserade betalströmmar. Får de inga pengar, kan sajternas inte drivas.

För det andra – ta fram bra, legala erbjudanden. Det fungerar. Även då man tvingas konkurrera med gratis. Fråga Spotify som hittills delat ut mer än två miljarder USD till rättighetshavare. Som bonus drabbas de dessutom mindre av piracy än andra rättighetshavare.

Men blockering då? Frågan som ingen ställt blockeringsivrarna är – fungerar det? Finns det stöd i forskning och tidigare erfarenheter? Gör det, relativt andra åtgärder (se ovan) någon skillnad över tid? Svaret på den frågan är de rättighetshavare som nu stämmer Bredbandsbolaget, och alla de medieföretag som gett dem stöd, oss internetanvändare skyldiga.

Hittills har det varit dödstyst på den fronten…