Vakna! Vi lever i en digital tidsålder!

Den 3 februari 1468 dog en av historiens viktigaste uppfinnare. Efter att under något decennium ha utvecklat vad som man i Europa trodde var nytt (fast det funnits i Kina i 1000 år), så kunde man framställa Mazarinbibeln. Det var inledningen på en revolution för människa och samhälle.

Detta kan man läsa i ett medium, som tillvaratar den teknik som med stormsteg nu påverkar vårt samhälle, och också skapar helt nya förutsättningar för samhällsstruktur, verksamheter och kommunikation.

Riken och företag kunde genom boktryckarkonsten styras genom att lagböcker, författningar och liknande kunde tryckas och spridas. Nu, i och med digitaliseringen av samhället, förändras på bara några decennier förutsättningarna totalt. I en tänkvärd krönika från november 2013 skriver Nicklas Lundblad att ”IT ger människan och samhället vingar”. Förändringsprocessen är oåterkallelig, och kommer att få genomgripande konsekvenser.

Allt mer framställs, lagras och distribueras digitalt – även varor (tänk 3D-skrivare). Det är en förändring som också bejakas av stat och näringsliv. Men på ett område förefaller det finnas en politisk beröringsskräck.

Vård och omsorg kommer att kunna bedrivas på helt nya sätt: i hemmet; med sensorer; med ”klockor” som mäter allt från temperatur till kondition. Men skall informationssystemen inom vård- och omsorgssektorn vara optimala, så kan vi inte ha olika lösningar, och olika processer i olika delar av landet.

Inom vården och omsorgen ska fortfarande 21 landsting/regioner och 290 kommuner, varav 50 % har färre än 14 700 invånare, ha ett självstyre som kraftigt försvårar möjligheten att tillvarata digitaliseringens potential på detta område, vilket 2012 kostade kommunerna drygt 100 miljarder för äldreomsorgen, och landstingen 200 miljarder för vården.

Vid konferensen Vitalis 2014 behandlas frågor om IT i vård och omsorg. Ett tema är hur morgondagens anspråk skall mötas. Att IT spelar en avgörande roll är självklart. Problemet med det kommunala självstyret nämns flitigt. Men ingen ser en lösning i sikte.

När ska våra politiker inse att vi lever i den digitala tidsåldern, och vilka konsekvenser det får? Vi kan inte ha kvar en samhällsstruktur, skapad i en tidsålder då boktryckarkonsten var ny. Vi måste ha en struktur där digitaliseringens potential tillvaratas!