Vad, och hur, kan vi lära av dikeskörda projekt?

Ett av de mer spektakulära projektmisslyckandena på senare tid är polisens Pust Siebel. Historien bakom detta kan den intresserade ta del av i en artikel i ComputerSweden. Det finns förstås olika uppfattningar om skulden, så det kan vara meningsfullt att också ta del av ett antal av kommentarerna.

Men, oavsett skuld, så kan det inte hävdas annat än att det är ett misslyckande, som kostat skattebetalare miljarder enligt vissa beräkningar. Det föranleder två reflektioner.

För det första: Vad kan vi lära av detta?

Tydligen var den första versionen, Pust Java, på många sätt en framgång. Det gav positiva effekter i verksamheten. Hanteringstiden för anmälningar minskade väsentligt. Det finns förstås synpunkter, men – som Jonas Söderström konstaterar – ”processen för att ta fram [Pust Java] var helt rätt”. Men riktigt rätt var den nog inte, för en av synpunkterna handlar om att man inte fullt ut förstått konsekvenserna för polisens organisation.

Version två, Pust Siebel, förefaller däremot inte riktigt haft rätt fokus. Det var inte användarnytta som var inriktningen, det var någon form av standardisering som polisen tydligen ansåg viktig om man får tro ComputerSweden. Det tog tydligen över de (ursprungligen) viktigare kraven på att ”få ut fler poliser på gatan”, det vill säga att ge poliserna ändamålsenliga verktyg.

Lärdom: Tumma aldrig på verksamhetsnyttan och användbarhet! Se till att det finns användarmedverkan i projekten, även de mer tekniskt motiverade. Se till att hela arbetsprocessen kommer med när systemet ska utvecklas. Se till att effekter även utanför den egna organisationen beaktas.

För det andra: Borde det inte finnas en IT-haverikommission?

I historien finns många misslyckanden. Försäkringskassan, Försvarsmakten och Arbetsförmedlingen är några exempel. Vi känner nog till ganska många inom den offentliga sektorn, för där råder offentlighetsprincipen och media skriver gärna om IT-fiaskon i denna sektor.

Men det finns mängder av mer eller mindre välkända fiaskon i näringslivet också. SEB står för (minst) ett, Nordea har också utmärkt sig. Det finns många fler exempel, också från sektorer förutom den finansiella.

Dessa exempel kan handla om pengar i sjön. Men de kan också handla om säkerhetsproblem, funktionella missar eller brister i införande.

Skulle det inte vara meningsfullt, för vårt gemensamma bästa, om det fanns en ”haverikommission” för misslyckade IT-projekt i den större digniteten? Det finns förstås några problem: kostnaden för detta skulle finnas på ett ställe, vinsterna skulle dels förhoppningsvis inte synas (för det skulle bli färre misslyckade projekt), dels uppstå på helt andra ställen i samhället. Företag skulle nog inte vilja skylta med sina klanterier (fast det borde sekretesslagstiftningen kunna ordna).

Tänk om en haverikommission finge uppdraget att analysera exempelvis polisen, Försäkringskassan och SEB. Visst skulle det vara för hela samhället viktiga erfarenheter som skulle föras upp till ytan?