Går det bra för Sverige?

· · · · · ·
Av Mikael von Otter, 10 Jul 2013

Vid ett intressant seminarium i Almedalen, anordnat av SKL, diskuterades ”den digitala vägen till morgondagens välfärd”. Det konstaterades inledningsvis att Sverige tappar mark i internationella jämförelser inom vissa områden. Vi har i World Economic Forums rapport 2013 tappat från plats 1 till 3 avseende det sammanfattande ”readiness index” (med Finland och Singapore före). Avseende delarna ”Business and innovation environment gäller plats 11; beträffande ”skills” är det plats 10.

Samma rapport placerar Sverige på plats 12 avseende ”importance of ICT to government vision of the future” (visserligen på tredje plats av EU-länderna). Men remarkabelt är vår plats 16, delad med Colombia, avseende digitala offentliga tjänster (”Government online service index”).

EU-kommissionen konstaterar i sin analys att Sverige inte är bland de främsta avseende offentliga e-tjänster.

I Boston Consultings rapport om svensk internetekonomi 2013 konstateras att vi tappar globalt från plats 2 till 3, med en tillväxt på 10 % per år, men värre är att konkurrentländerna ökar med väsentligt mer – 13-21 %.

Det finns dessvärre tydligen fog för uppfattningen att Sverige riskerar att halka efter. Varför är det så?

I debatten, där digitaliseringskommissionen, två landsting samt Bonniers deltog, konstaterades att det finns stora hål i hur vi använder IT i skolan. Samarbetet mellan akademi, näringsliv och det offentliga (som det talats om i säkert mer än 10 år) fungerar inte, i vart fall inte så bra som det borde – man kan gå till USA för att se ett föredöme, ansågs det. Vi köper teknik, inte nya tjänster (det vill säga, vi digitaliserar befintligt arbetssätt, men saknar innovationskraft för att förnya organisation och processer). Vår myndighetsstruktur, så väl lämpad för 1600-talets behov, kan man ifrågasätta om den är anpassad till internetåldern, som inträffade långt senare än 30-åriga kriget.

Vi har 1,2 miljoner vuxna som avstår från att använda Internet. Av dem är det 67 % som inte ser nyttan. Tjänster för vården ligger efter många andra länder, och var finns apparna för egenvård, för vårdråd, för kallelser etc? Kommuner och landsting deltar inte i forskningen, trots att stora delar av de offentliga tjänsterna administreras och produceras där.

Digitaliseringen är inte ett teknikproblem, utan ett juridiskt problem, och till råga på allt så har regeringen sagt att Digitaliseringskommissionen inte skall befatta sig med de juridiska frågorna avseende digitaliseringen av Sverige.

Det var en del av de synpunkter som kom fram i debatten kring om, och i så fall varför, Sverige håller på att halka efter i den globala konkurrensen, trots alla goda ambitioner. Det finns ljuspunkter. Den elektroniska infrastrukturen är med undantag av några starkt urbaniserade asiatiska länder ledande. Vi har (eller har haft) intressanta tjänsteföretag såsom Spotify och Skype (det sistnämnda tveksamt svenskt till sitt ursprung visserligen).

Själv delar jag oron avseende offentligt drivna e-tjänster, i administrationen, skolan, vården etc. Det beror inte på att kommuner och landsting ligger på latsidan. Jag tycker man kan ge dem och SKL en eloge för sitt alltmer tydliga och engagerade arbete, med satsningarna på eSamhället. Jag tror problemet sitter högre upp.

Anna-Karin Hatt kämpar på med stor och smittande entusiasm, men ibland mer med hejarop än verkligt deltagande engagemang (jag tänker här på arbetet för ökad digital delaktighet). Men hennes verktyg (förutom energisektorn) är PTS och måhända Digitaliseringskommissionen.

Driver justitiedepartmentet på en modernisering av lagstiftningen så att digitaliseringen underlättas? Nej.

Stöder Finansdepartementet öppna data hos myndigheterna? Nej, för då tappar staten intäkter i ett statiskt perspektiv.

Men ser Finansdepartementet till att offentliga upphandlingar, som deras Kammarkollegium ansvarar för, fokuserar på innovation och tjänster, inte produkter, som exempelvis Riksrevisionen tryckt på om? Verkar inte så.

Arbetar arbetsmarknadsdepartementet för att få 300 000 långtidsarbetslösa, ofta utan kunskap om digitala möjligheter och dito kompetens, mer digitalt delaktiga? Har man givit ett uppdrag i den riktningen till arbetsförmedlingen? Nej.

Engagerar sig integrationsministern i att alla nyinflyttade från världen utanför EU får möjligheter att förstå digitalisering och det digitala Sverige? Nej.

Är Socialdepartementet bekymrat över den långsamma takt som omsorgsverksamheten börjar se över digitala möjligheter? Tveksamt.

Arbetar Socialdepartementet (där myndighetspolitiken ligger) med att riva ner stuprör, skapa bättre samarbete mellan myndigheter? Inga spår därav.

Ligger utbildningsdepartementets ledning sömnlösa över att svenska skolan inte förbereder sig för att tillvarata digitala möjligheter i undervisningen, driver man på kompetenslyft hos lärarna inom området. Absolut inte.

Sliter kulturdepartementet med upphovsrätten, för att möjliggöra digital kulturkonsumtion utan att illegala metoder stimuleras? Det verkar inte så.

Jag tror inte Sveriges problem ligger på tröga myndigheter, oförstående kommuner eller oengagerade landsting. Jag tror vi lider av dåligt ledarskap där man måste driva på, prioritera, vara tydlig med att Sverige inte får hamna på efterkälken i den globala konkurrensen om att vara ledande på digitala offentlig IT-användning, offentliga eTjänster. Jag tror att vår politiska ledning inte förstår allvaret.