Om jämställdhet och användning av IT

· · · · ·
Av Mikael von Otter, 31 Okt 2012

Välfärdens kärna är vård, skola och omsorg. Det är de tre områden som normalt associeras med välfärd. En bra skola, en hög standard på vården, en medmänsklig omsorg är kännetecken på kvalitet i välfärden.

Vi kan konstatera att kvinnor utgör en kraftig majoritet av de som arbetar i de tre områdena.

Anna-Karin Hatt talar i sin blogg om att det är angeläget att fler kvinnor arbetar med IT (liksom i styrelser och andra mer mansdominerade områden). Hon gör det utifrån en krönika i Sydsvenskan, där Thomas Frostberg skriver att det är sorgligt att vi inte kommit längre med jämställdhetsfrågorna, och sedan tar han upp bl.a. ledningsgrupper och styrelser.

Hatt konstaterar i sitt inlägg att där, liksom i IT-branschen och energibranschen, är kvinnor mer sällsynta än män. Hon fortsätter också:

”Vi har andra områden, som under lång tid traditionellt varit dominerade av kvinnor, där fler män behöver komma in – som i förskolan och de mer omvårdande yrkena i vården och omsorgen.

Och så har vi områden som tidigare typiskt sett varit dominerade av män – som skolan och den högre utbildningen t.ex.- men där kvinnor lyckats ta sig in, men där det ibland inte bara tycks ha lett till bättre jämställdhet utan också till lägre status för yrket och därmed till en ibland sämre löneutveckling än tidigare.”

Jag delar Anna-Karins uppfattning om de frågor som hon tar upp i sin blogg.

Men samtidigt tror jag att det är minst lika angeläget att driva på, så att teknik – välfärdsteknologi – tillvaratas mycket mer i de i ingressen nämnda yrken, som ju är kvinnodominerade. Det är inte bara en fråga om att få fler kvinnor i styrelser och IT-företag; det måste också vara en fråga om att se till att s.k. ”kvinnoyrken” använder modern teknik.

Så här ser det ut, enligt SKL:

–          Mer än 300 000 personer måste rekryteras till de tre välfärdsområdena under kommande 10-årsperiod.

–          Befolkningsökningen under samma period är 500 000, varav 20 % är i arbetsför ålder; 400 000 kommer tvärsom att behöva vård, skola, omsorg.

–          Den demografiska utvecklingen innebär att antalet äldre ökar dramatiskt; 2020-2030 ökar antalet 80+are med 45 %.

I debatten talas i allmänhet om att det kommer att behövas mer personal i välfärden. Kanske, ja sannolikt, är det så. Men då måste arbetet vara attraktivt. Teknik måste användas där det kan för att underlätta, för att effektivisera utan avkall på mänskliga kontakter. ”En stor möjlighet är själva användningen av tekniken” konstaterar Anna-Karin Hatt.

Varför investerar (för det är en investering, inte en kostnad!) inte välfärdens leverantörer (offentliga och privata) mer i användning av välfärdsteknologi? I industrin skulle det aldrig accepteras att man löser ökad efterfrågan uteslutande med mer personal. Tror man att kvinnor skall fortsätta att lojalt arbeta i ganska slitiga miljöer, utan att ha en modern teknik till sitt stöd? Varför är man som en struts, stoppar huvudet i sanden och räknar med att fortsatt låga löner skall vara regel? Varför arbetar man inte systematiskt och engagerat för att se hur tekniken kan möjliggöra effektivare arbete, mindre stress, mer stöd till vårdbehövande, elever och personal? Varför inser man inte att det också kan bidra till att göra yrkena mer eftersökta?

I kvinnodominerade yrken är teknik inte lika självklar som i mansdominerade. Det är hög tid att ändra på det, för kvinnornas skull, för samhällets skull, för att kunna möta behoven under kommande decennier!

För att spetsa till frågeställningen: jämställdhet handlar inte ”bara” om kvinnor i styrelser och i IT-branschen. Det handlar också om att använda de verktyg vi har för att ge kvinnor i välfärdsarbete, inte bara män i industrin, tillgång till IT-hjälpmedel.

Fler kvinnor i mansdominerade områden är bara halva utmaningen. Andra halvan är att ge alla kvinnor i välfärden moderna hjälpmedel.

Och då kanske vi också kan locka fler män till välfärdsbranscherna?