En liten stridsvagnshistoria, mot bakgrund av UR:s utspel om IT i klassrummen

Svensk IT-i-skolan-politik – ursäkta, polsk försvarspolitik, sommaren 1938:

– Janus, vi har ett bekymmer. Vår omvärld har gått in rätt hårt för det här med motoriserade stridsförband. Vi kanske borde uppgradera vårt kavalleri så…

– Ånej, Lech, inte du med! Ska du också börja tjata om det där! Varenda j-vel är på mig om en nationell strategi för stridsvagnar. Vad är det de kallar den? ”En-till-en”, en stridsvagn till varje förband! Vilket skämt!

– Jo, jag vet vad du tycker, men nu är det så våra grannländer satsar rätt aggressivt, det börjar se lite hotfullt ut…

– Kom igen! Var är evidensen! Vilka entydiga bevis har du för att stridsvagnar i längden har större slagkraft än hästar?

– Inte så många forskningsrapporter kanske, men tyskarna testade i Spanien, och det är bara att se sig omkring, alla satsar…

Försvarsministern lyssnade inte utan såg drömmande ut genom fönstret.

– Larvfötter som fastnar i lera, reservdelar som fattas, bränsle som inte kommer fram…

– Jo Janus, men i slutändan så… Nu har vi dessutom fått ett erbjudande om 8000 färdigutbildade stridsvagnsförare,  men för det behövs…

– Lägg av! Kavalleriet har varit den ledande stridsmetoden i tusentals år, varför skulle det inte funka i minst hundra år till? Va?

– Men…

– Det räcker! Utgå!