Innovations- och innovationsvänlig upphandling behövs…igen!

Ett av Näringsminister Annie Lööfs mest prioriterade arbetsområden är enligt ett inlägg på Innovationsbloggen arbetet med innovationspolitiken och en innovationsstrategi för Sverige. Regeringen har tidigare identifierat den offentliga upphandlingen som ett verktyg för att stärka svensk innovationskraft. Sedan Innovationsupphandlingsutredningen presenterades så har Vinnova tilldelats 24 miljoner kronor för att stötta uppbyggnaden och utvecklingen av kompetens, metod och erfarenhet för innovationsupphandling. I april meddelade regeringen att man kompletterar denna satsning på innovationsupphandling och ger nya uppdrag till Trafikverket, Energimyndigheten och Vinnova. I uppdraget ingår bland annat att inleda ett arbete som kan driva på nya och bättre miljölösningar inom angelägna områden. Satsningen är en del av regeringens miljöteknikstrategi och omfattar 30 miljoner kronor fram till 2014.

I Innovationsupphandlingsutredningen skiljer man på begreppen innovationsupphandling och innovationsvänlig upphandling. Innovationsupphandling definieras som ”…upphandling av i förväg okända lösningar på ett definierat problem eller behov för vilka det ibland ännu inte har etablerats någon marknad” medan man med innovationsvänlig upphandling menar att man tar hänsyn till att det redan kan finnas nya innovativa lösningar och skapar förutsättningar för att dessa beaktas i upphandlingsprocessen. Som ett komplement till ovan nämnda satsningar på ”ren” innovationsupphandling, där man alltså upphandlar utveckling av nya innovationer, har även Upphandlingsstödet vid Kammarkollegiet fått ett regeringsuppdrag att ta fram en vägledning för hur upphandlingar inom ramen för befintlig lagstiftning kan utformas för att vara innovationsvänliga.

Genom att regeringen gör dessa satsningar kan nu metoder som ”förkommersiell upphandling” testas i praktiken och jag ser fram emot att följa utvecklingen av detta. Jag tror dock att det kommer ta tid innan vi ser att innovationsupphandling får genomslag på bred front. Kanske är det så att det inte heller ska få ett brett genomslag utan begränsas till specifika områden och specifika upphandlande myndigheter där det finns resurser, incitament och kunskap att göra detta?

När det gäller innovationsvänlig upphandling däremot så ser jag, i likhet med Innovationsupphandlingsutredningens slutsats, inga hinder för att i princip all offentlig upphandling redan nu bör genomföras på ett mer innovationsvänligt sätt. Faktum är att det borde ha gjorts under längre tid. Ett sätt är att genomföra så kallade funktionsupphandlingar som på intet sätt är något nytt fenomen, men som inte fått det genomslag som jag trodde det skulle få senast jag upplevde att det verkligen var ”på tapeten”. Det var 2006 när dåvarande Verket för förvaltningsutveckling (Verva) genomförde en förstudie om funktionsupphandling där en beskrivning av begreppet var ”Funktionsupphandling handlar om att ställa funktionskrav istället för att ställa produktkrav. Att ställa funktionskrav är ett sätt att utveckla kreativiteten hos leverantören, att ta vara på kompetensen och låta leverantören tillföra högre värden till organisationen.”. Samma år, 2006, fick NUTEK och Vinnova regeringens uppdrag ”att i samråd med Nämnden för offentlig upphandling (NOU) utreda hur offentlig upphandling kan bidra till ökad innovation och kreativ förnyelse.”.

Känns det igen?